Gården Trångsund är belägen på den södra stranden av Kökars nordöstra udde som heter Vålö.
Namnet Trångsund kommer från det smala sund som en gång i tiden skilde öarna Loppö och Vålö ifrån varandra, men på grund av landhöjningen så är det trånga sund – där folk en gång for med båt – några meter över dagens havsvattennivå och allt är en enda stor udde som på kartan har namnet Vålö.
I slutet av 1800 talet gifte sig Johannes Edvin Holmström och Mickaela f. Englund och deras boplats blev en arrendetomt på Vålö ifrån Skinnars gård i Österbygge by.
Johannes köpte en gammal ria i korpo, plockade ner den och seglade hem stockarna och byggde den första delen av boningshuset på arrendetomten som fick namnet Trångsund.
Den delen bestod av ett kök, en farstu och en sal mot öster.
Vilket år den “första delen” stod klar är lite oklart, men huset byggdes ganska omgående till med en ny del åt väster som bestod av två kamrar, denna gång bestod byggmaterialet av stora plankor, och den delen stod klar 1897. Vilket också är inhackat i berget vid husknuten.
Samtidigt blev salen i öster ombyggt till nytt kök och det tidigare lilla köket blev en kammare.
I början av 1900-talet så byggdes det till en veranda mot söder med mycket snickarglädje på.
Så stod huset i många, många, år, men tiderna förändras och 1997 så var det dags för nästa utbyggnad då på den norra sidan av huset där det blev badrum toalett och bastu.
Ålderdomen på verandan började ta ut sin rätt och 2009 så revs den ner helt och hållet för att uppföras i exakt likadant utseende, den tidigare oisolerade verandan blev nu vinterbonad så att man kan utnyttja den året runt.
Johannes var en flitig man, efter husbygget så uppfördes Fähuset (Ladugården) med plats för några kor och får, sedan en smedja och så byggde han även en Galeas hemma på gården.
Galeasen fick namnet Mika och mätte 17,6 m lång och 6,06 m bred,
Galeasbygget tog c:a 5 år att genomföra, han började c:a 1900 och sjösatte den omkring 1905 – 06.
De första registreringpapper som hittats är utfärdat år 1911 över lastkapaciteten som var 69 ton. Det är dock väldigt svårt att få fram tidigare dokumentation över laster och resor som gjorts, men det finns lite dokumenterat som tyder på att den var i drift före dess.
Det berättas att under första världskriget blev Mika beslagtaget i Hangö utav ryska militären med manskap och allt.
En dag vid passlig vind så hissade Johannes upp alla segel varpå han genast fick order av militären att han skulle ta ned alla segel igen, men han svarade att han ville torka upp sina segle i vinden så att de inte skulle bli möggliga och förstörda, militären godtog förklaringen, men i ett obevakat ögonblick så spände Johannes seglen så han fick mera vind i dem och sprang längs relingen och högg med en yxa av alla förtöjningstrossar och styrde ut ur hamnen, det påstods att militären sköt med gevär efter dem men om det stämmer är oklart. Faktum är dock att dagen efter så ankrades Mika upp i hemmaviken där den blev liggande till kriget var slut. Sedan fortsatte seglandet på nytt.
Mika såldes vidare till Korpo år 1928 och är för övrigt den enda galeas som byggts på Kökar.
Som minne över galeasen har det vindkraftverk som finns på Kökar fått namnet Mika.
Sedan tog Johannes son Alfred och hans fru Hulda över gården. Under några år efter första världskriget bedrevs det butiksverksamhet i västra delen av huset. Den lades dock ner när det bildades ett handelslag på Kökar. Med för mycket konkurrens och lönsamheten för dålig så han övergick till att livnära sig på torparsysslor och fiske. Han var även en skicklig snickare och träsvarvare och utförde många arbeten både i byarna och i sin snickeriverkstad som han byggde på gården.
Bland annat tillverkade han en ljuskrona som är snarlik den som finns ovanför orgeln i Kökar kyrka, skillnaden mellan dem är att han lade till blomknoppar mellan blommorna övermed speglarna.
Ljuskronan tillverkades i c:a 250 exemplar och har spridits över hela världen ifrån Kökar ända till Europa, Amerika och Ryssland.
Alfreds älsta son Arne och hans fru Miranda jobbade senare delen av 40-talet och början av 50 -talet vintertid i Stockholm, men hjälpte till hemma under sommarmånaderna.
När Hulda plötsligt dog 1953 flyttade de hem och övertog allt arbetet på gården, men efter 10 års tid som torpare och fiskare så sadlade Arne om och blev sjöman. Han började jobba som matros på Kökarbåten och när den “nya” bilfärjan Kökar kom 1967 övergick han till arbete i maskin. Korna och fåren såldes och även Miranda blev sjöman och började jobba i kiosken på samma färja.
1990 så var det min tur att ta över efter mina föräldrar, Arne och Miranda. Min yrkesbana gick i mammas och pappas fotspår och jag blev också sjöman och utbildade mig till kock / steward och har under årens lopp jobbat både på passagerarfartyg och fraktfartyg.
Matlagning och bakning har alltid varit mitt stora intresse och under åren har man gått och funderat på om det faktiskt är nödvändigt med så mycket E-produkter i maten. Jag anser NEJ.
Färskt och ekologiskt är bäst och godast!
Så jag och min sambo började för något år sedan med ett litet “Gårdsbageri”. Först bakade vi bara på somrarna till marknader och sånt. Det hela gjordes mest på skoj och vi bakade frallor, grötbröd, surdegsbröd och en mörk limpa – allt som förr i tiden, utan konserveringsmedel eller e- produkter! Folk uppskattade verkligen när vi kom med nygräddat hembakt bröd till gästhamnarna på mornarna, och de var kul!! I samma veva väcktes också intresset för biodling och nu var hjulet i rullning.
2013 gick vi en biodlingskurs och det var som att lägga krut på brasan, det tog fart utav bara den… Vi startade genast en biodling och nu håller vi som bäst på att utveckla olika produkter som vi kan utvinna därifrån – honung och olika bivaxprodukter – och undersöker även andra naturens produkter. Det är ju det bästa man kan få jobba med – ekologiskt och gott!
Vi får se vad det blir…. och du är HJÄRTLIGT VÄLKOMMEN TILL VÅR HEMSIDA OCH TILL OSS PÅ TRÅNGSUND.
